Jag är baserad i Karachi, Pakistan, och har varit i teknikbranschen i över 12 år. Under de senaste sex åren har jag arbetat mycket aktivt för könsinkludering inom teknik och är involverad i flera initiativ kring det. Utöver det är mitt dagliga jobb produktutvecklingschef på Genentech, ett företag för mjukvarulösningar.

Två stora delar av det jag gör är att öka synligheten och bygga en gemenskap för kvinnor. Kvinnor har bidragit på många områden inom teknik. De har gjort massor av arbete som inte uppmärksammats. Jag gör kvinnor som arbetar inom teknik mer synliga så att andra kvinnor kan se det och veta att de också kan göra samma sak.

Mer synlighet skapar en gemenskap för kvinnor. Jag har tillbringat stora delar av min karriär utan några kvinnliga kollegor.

När det inte fanns några andra kvinnor i närheten hade jag ingen guide. Det fanns ingen att ställa frågor till. Det fanns ingen som sa till mig, ”Det som händer med dig, Faiza, det är trakasserier. Det borde inte hända.” Jag och mina medarbetare vill ha en gemenskap för kvinnor så att de kan hitta kollegor och mentorer.

Jag var intresserad av botanik ett tag, men när jag väl blev intresserad av datorer så fortsatte jag bara med det. En del av anledningen är att datorer hjälpte mig med mina inlärningssvårigheter. Jag har dyslexi, så andra områden var jämförelsevis svåra att studera. Men att förstå datorer eller programmeringsspråk gick naturligt.

Jag startade WomenInTechPK när jag var gästprofessor vid ett universitet. På universitetet var antalet kvinnor i klassrummet mycket lågt: det fanns kanske 60 pojkar och 7 eller 8 tjejer i klassrummet. Tjejerna var väldigt tysta och bidrog aldrig till någon klassrumsdiskussion. 

En dag när alla pojkarna var utanför klassen frågade jag tjejerna: ”Är ni nöjda med klassen? Jag vill veta mer om er.” I den diskussionen fick jag reda på att de inte såg någon framtid för sig själva inom ingenjörsvetenskaperna eftersom de inte kände några kvinnor som arbetade inom ingenjörsbranschen.

Jag startade WomenInTechPK för att jag ville koppla dessa studenter till de kvinnor som jag känner som har arbetat med teknik i flera år och byggt fantastiska produkter och tjänster för kunder över hela världen. Det har gått sex år och vi har nästan 10 000 medlemmar, alla kvinnliga teknikarbetare från Pakistan.

Code Girls är ett kodningsläger på plats i Karachi för kvinnor som är 18 år och äldre. Det är resultatet av ett partnerskap mellan WomenInTechPK och två andra organisationer. Hittills har vi över 800 utexaminerade och har satt över 200 kvinnor från icke-teknisk bakgrund på IT-jobb.

Vi har många kvinnor från medel- till låginkomstfamiljer som deltar i CodeGirls. När en tjej tar examen från programmet sätter vi henne i ett jobb inom teknikbranschen. I de flesta fall fördubblar detta familjens inkomst. Den typ av inverkan som det ger, i den mening att kvinnan har något att säga till om i familjen eftersom det är hon som tjänar mer pengar och bidrar till familjen, det är fantastiskt att bevittna. Tack vare dessa program har vi sett kvinnor kunna köpa bilar, köpa hus och få in sina barn i bättre skolor.

Jag arbetar som landsambassadör för CryptoChicks, en ideell organisation baserad i Kanada. Grundarteamet, alla kvinnor, startade organisationen för att uppmuntra fler kvinnor att komma in i framväxande teknik, såsom blockchain och AI (artificiell intelligens). Genom onlineprogram, hackathons online, konferenser och andra möjligheter ser vi till att kvinnor i Pakistan får tillgång till ny teknik, utbildningsmöjligheter och arbetsmöjligheter.

Jag är också programledare för CaterpillHERs. CaterpillHERs är ett entreprenörskaps- och karriäracceleratorprogram. Vi hjälper kvinnor med att skala upp sina företag och klättra uppför karriärstegen genom att utvecklas. Våra vertikala program inkluderar entreprenörskap, produkthantering och frilansande.

Just nu är Pakistan i grunden en servicebutik. Vi bygger mestadels teknik för länder runt om i hela världen. Men mycket av Pakistans statliga och privata sektorers infrastruktur släpar efter eftersom lösningarna inte är lokaliserade. Jag skulle vilja se oss bygga teknik åt oss själva.

Jag skulle också vilja se fler olika människor inom teknik – inte bara kvinnor, utan transpersoner, människor med olika förmågor och människor som inte är neurotypiska. Det saknas diversifierade röster. Arbetsgivare känner att de inte har några incitament att anställa en mångsidig arbetskraft så de investerar inte i det och det finns inga statligt sanktionerade jobb för människor från dessa grupper.

På grund av min dyslexi finns det saker som jag måste arbeta dubbelt så hårt med för att förstå. När jag blev frustrerad sa en av mina lärare till mig att tänka på att det var en naturskön väg jag tog istället för den kortaste vägen. Hon uppmuntrade mig att njuta av processen.

Du hittar mer information om Faiza på hennes webbplats. Få kontakt med Faiza på Twitter, LinkedIn eller Instagram. Håll dig uppdaterad om det senaste från WomenInPKTech, CodeGirls och CaterpillHERS.

Women Who Master sätter fokus på kvinnor som har gjort enastående bidrag till ämnesområden inom STEM. Målet med serien är att hylla dessa bidrag, inspirera framtida ledare och hjälpa till att stänga könsklyftan inom teknik.

Foto: Faiza Yousuf