Jag växte upp i Rajasthan i en stad på landsbygden som ligger i nordvästra Indien. Det är en konservativ stad och det finns inte många möjligheter, särskilt inte för kvinnor. Men mina föräldrar har alltid prioriterat utbildning. På gymnasiet gick jag en datorkurs och jag presterade väldigt bra. Vi lärde oss inte att koda, utan istället lärde vi oss datavetenskapsteorier. Jag gillade att lära mig om kodningens logik, men det tog lång tid innan jag förstod syftet med kodning. Det var inte förrän jag började på college som jag förstod möjligheterna och potentialen.

Under större delen av mitt liv har mitt fokus varit på idén om att kvinnor behöver vara ekonomiskt oberoende. Eftersom kvinnorna där jag växte upp inte var ekonomiskt oberoende fick de inte respekten de förtjänade. Jag visste att det inte berodde på att de saknade potential. De var beroende eftersom de inte hade tillgång till information eller möjligheter.

Detsamma gäller när man börjar inom ett tekniskt område. Oavsett vilken typ av kodning du gör så kommer du att stödja marknadsföringen, ekonomin eller en process på en annan avdelning.

Jag hade en praktikplats på SiriusXM som blev ett heltidsjobb. Jag tackade ja till erbjudandet då jag skulle få möjligheten att arbeta med fantastiska människor i en fantastisk bransch, och även flytta till New York på heltid. Jag var med i teamet för dataarkitektur och omvärldsbevakning. Vi jobbade mycket med arbetsflöden och ETL-arbete (“extraction transfer load”). Jag svarade på många ärenden och dataförfrågningar samt gjorde en hel del modelleringar. Då arbetade jag mestadels i programmeringsspråken R, Java och SQL (“structured query language”).

SOWCoders är en ideell organisation som lär ut digital kompetens och kodning till tjejer från utvecklingsländer och missgynnade samhällen. Vi har redan utbildat över 4 000 tjejer i 57 länder, lanserat vår egen edtech-plattform och levererat flera framgångsrika program för att engagera företag och medarbetare på olika marknader i Nordamerika, Latinamerika, Afrika och Asien. Vi har samarbetat med prestigefyllda organisationer som Malala Fund, amerikanska ambassaden, Belizes regering, Liberty Latin America, Liberty Foundation Puerto Rico, Google, Deloitte, Wework, WITNY och MOGUL. för att leverera vår utbildning. För närvarande arbetar vi på att öka vårt inflytande till 100 000 studenter till 2025!

Vår lösning är unik då vår utbildning är över fem månader lång med direktsända instruktioner och översatta kursplaner som är anpassade för tonårstjejer. Vi anlitar stöd från närområdet samt erbjuder obligatoriska handledningsmöten för att se till att det är en gynnsam inlärningsmiljö. Vi utbildar våra egna lärare och erbjuder en informell ledarskapsutbildning till alumner så att de kan köra modulerna i sina samhällen. Vi öppnar upp obegränsade möjligheter för de här tjejerna. De är inspirerade att ta sig an STEM-karriärer och de använder datorer med självförtroende. Vi vill utrusta dem med färdigheter som är relevanta så att de känner sig trygga och bekväma i att ta del av den globala ekonomin direkt från hemmet.

När jag jobbade på SiriusXM träffade jag Fara som är från Haiti. På den tiden var hon och jag de enda två kvinnorna i vårt team. Vi började anordna luncher för “kvinnor inom teknik” så att de kunde träffa andra kvinnor på företaget. Det som började som luncher blev så småningom intensiva samtal om våra resor till stora företag i USA och den extrema brist på stöd för tjejer där hemma som strävar efter ekonomiskt oberoende. Vår gemensamma ilska och viljan att åstadkomma en förändring ledde till att SOWCoders föddes. SOWCoders blev ett uttryck för vad vi önskar att vi hade haft när vi växte upp i Port-au-Prince och Bharatpur.  Vi ville ge tillbaka. Det enda vi visste hur man gjorde var att koda.

Att se framgången hos organisationer som , som har gjort så mycket i Nordamerika, inspirerade oss till att starta något liknande med ett särskilt fokus på missgynnade och utsatta grupper i tillväxtekonomier. Så Fara och jag gjorde en läroplan och började resa. Jag använde alla mina semesterdagar och besparingar för att resa till dessa länder och hålla i kodningsläger.

Sedan fick vi plötsligt en möjlighet att samarbeta med regeringen i Belize. De ville att vi skulle hålla i ett läger för cirka 200 tjejer i Belize City och Belmopan. Efter det gjorde vi samma sak i Haiti, Afghanistan, Kazakstan, Kenya, Zambia och några andra länder.

Min collegerektor Laura Haas har alltid stöttat vårt arbete väldigt mycket. Sruta Vootukuru, som sitter i styrelsen, har också varit en fantastisk mentor för mig. 

Ett av de viktigaste råden som mina mentorer har lärt mig är att en ideell organisation också är ett företag. Människor bryr sig om att du har ett gott hjärta, men du måste ha en stabil grund och gedigna mål. Det tog lite tid innan jag lärde mig att jag måste driva Society of Women Coders som ett företag.

Vi har funnits i snart fem år nu. Vår grupp med alumner växer. Vi ger dem möjligheter och varje månad håller vi evenemang för dem. Evenemangen för alumner sker online så att tjejer från olika delar av världen kan träffas. De har roligt och får vänner. Det är ett systerskap med tjejer som kommer att vara forskare, toppingenjörer och företagschefer om tio år. Min förhoppning är att de ska gå samman och säga “Det här är något som fick oss att nå hit, och nu är det dags för oss att ge tillbaka och lämna ett avtryck”.

Ta kontakt med Kavya på eller engagera dig i

Women Who Master sätter fokus på kvinnor som har gjort enastående bidrag till ämnesområden inom STEM. Målet med serien är att hylla dessa bidrag, inspirera framtida ledare och hjälpa till att stänga könsklyftan inom teknik.

Foto: Kavya Krishna