Jag växte upp i Mogotio, en liten by fyra timmar från Nairobi i Kenya. Jag växte upp i fattigdom, gick barfota till skolan och gick och la mig hungrig. 

Skolor i Kenya är väldigt dyra, särskilt gymnasier. Jag såg min mamma, som var ensamstående förälder, arbeta hårt för att betala för mina äldre systrars utbildning. Våra grannar kunde säga: ”Varför arbetar du så hårt för att utbilda dina tjejer? De här tjejerna kommer att giftas bort, du behöver inte bry dig om att utbilda dem." Men hon ville göra det. Jag såg henne prova alla de här företagen och misslyckas men hon orkade ändå gå upp nästa dag och försöka igen. Jag överväldigades av beundran för den här fenomenala kvinnan. 

Så det blev verkligen min motivation i livet. Jag ville att min mamma skulle kunna gå i pension och jag ville bygga hållbara lösningar som utrotar smärtan som följer i fattigdomens spår.

Nej. Jag kunde ingenting om teknik. Det fanns inte ens i mitt ordförråd. Jag ville bli pilot. Tanken var att flyga bort från fattigdomen. Men mitt första flyg gick till USA och jag insåg att jag egentligen inte ville bli pilot. Så jag försökte hitta något annat jag kunde göra. Jag har alltid gillat kemi så jag började med det. Jag var på god väg att välja kemi som huvudämne tills jag bytte inriktning och valde tillämpad matematik. 

Under mitt tredje år på college behövde jag gå en introduktionskurs till Java för att uppfylla kraven i min matematikkurs, och jag blev förälskad direkt. Jag hoppade av kemiinriktningen och bytte till datavetenskap. Det slutade med att jag tog min datavetenskapsexamen på ett år!

På college fick jag jobb som vaktmästare. Som internationell student kunde jag arbeta 20 timmar i veckan för minimilön. Jag skulle spara alla mina pengar till min familj. Jag sparade äntligen tillräckligt för att min familj skulle kunna flytta från vårt förfallna barndomshem och tog över försörjningen av min familj så att mamma äntligen kunde ta en paus. Jag ville fortsätta att försörja min familj men jag insåg att om jag fortsatte att skicka hem pengar varje månad skulle jag aldrig kunna ge tillbaka till samhället. Så jag bestämde mig för att bygga en skola. Det var så Zawadi startades.

En skola som är hållbar. Föräldrar betalar cirka 10 USD i månaden för att deras barn ska gå i den här skolan och de pengarna räcker till att betala för lärare och andra förnödenheter. Dessutom var alla datorer till en början sådana som jag samlade på mig när jag arbetade i USA. Efter att ha tagit studenten jobbade jag på ett teknikföretag. Jag märkte hur många datorer som går till spillo i den typen av företag, vart tredje år kasseras datorerna eftersom de blir för långsamma för de som arbetar med teknik. En del av dem återvinns, men inte många. Så jag började samla in de där datorerna och tog med dem till skolan.

Dessa datorer var utgångspunkten för att använda skolan till att introducera nya idéer i samhället. Skolan ger chansen att experimentera och hjälpa andra att lära sig nya saker.

Barn kom till skolan på fritiden för att lära sig grundläggande färdigheter, som att använda en dator eller en mus. Men efter ett tag märkte vi att de flesta av eleverna som kom tillbaka var pojkar. Flickor stannade hemma för att hjälpa till med hushållssysslor. Så vi insåg att för att säkerställa lika tillgång behövde vi gå till befintliga skolor. Den satsningen blev min ideella organisation TechLit Africa, som samarbetar med skolor för att tillhandahålla en läroplan med fokus på självförmåga, felsökning och internetfärdigheter. Vi lär ut kunskaper som kodning, grafisk design, ljud- och bildproduktion, och allt är projektbaserat. Lärare och specialister tar sig an läroplanen från ett karriärsperspektiv så att eleverna lär sig att använda en dator och annan teknik på det sätt som de skulle göra som professionella. Vi når 4 000 elever på 10 skolor idag. Vårt nästa mål är att arbeta med 100 skolor över hela landet.

I Kenya är alla entreprenörer men de har väldigt, väldigt små företag. Det är inte många av dem som växer från ett litet företag till ett medelstort företag som kan anställa människor.

En av de fascinerande sakerna vi ser i Kenya är att eftersom människor inte har någon historia när det gäller datorer är att det inte finns några förutfattade meningar. I TechLit Africa finns en tjej som är 10 år och hon älskar att koda. Det är det enda hon gör. Det finns också en pojke som gillar att använda Word-dokument för att formatera bokstäver, vilket vi vanligtvis anser vara sekreterararbete – han älskar det. Det finns inga förutfattade meningar. De här barnen kan komma in med ett tomt blad, hitta de applikationer de gillar och uttrycka sig i det. Det är en av de kraftfulla sakerna jag ser i mitt arbete. Vi har tagit bort alla förutfattade meningar.

Få kontakt med Nelly på Twitter på @nelly_cheboi, på Instagram på @nellycheboi eller på LinkedIn. Håll dig uppdaterad om TechLit Africa på Twitter på @techlitafrica, på Instagram på @techlitafrica eller på LinkedIn. Du kan även stödja TechLit Africa direkt genom finansiella donationer eller IT-donationer.

Women Who Master sätter fokus på kvinnor som har gjort enastående bidrag till ämnesområden inom STEM. Målet med serien är att hylla dessa bidrag, inspirera framtida ledare och hjälpa till att stänga könsklyftan inom teknik.

Foto: TechLit Africa