Aisha Bowe om att stötta kvinnliga ledare inom STEM

Logitechs Women Who Master-serie hyllar kvinnliga ledares prestationer inom STEM. Den här delen berättar historien om Aisha Bowe, före detta flygingenjör och numera VD för två teknikföretag, som har unika insikter i att vägleda nästa generation STEM-kvinnor.

Om du kunde åka tillbaka i tiden och berätta för unga Aisha Bowe att hon i framtiden skulle driva inte bara ett utan två teknikföretag, skulle hon förmodligen inte tro dig. Trots att hon inte visade något större intresse för teknik under sin uppväxt är Aisha grundare och VD för STEMBoard, ett ingenjörskonsultföretag, och skaparen av LINGO, ett projektbaserat STEM-kodningskit som används av tusentals studenter och nu finns tillgängligt hos större återförsäljare. Nyligen hade vi möjligheten att fråga Aisha om hennes liv, hennes karriär, hennes tankar om mentorskap och hennes vision för framtiden inom hennes område.

Fråga: Hur var din barndom? Vad tyckte du om att göra och hur kom du in på teknikstudierna?

Jag kom sent in på teknikområdet. Jag hade faktiskt ingen aning om att jag ens var intresserad av ingenjörsvetenskap förrän jag hamnade på community college. Jag var tävlingsgymnast när jag växte upp. Så jag tillbringade den mesta av min tid från fem till 15 års ålder i en gymnastiksal någonstans eftersom jag var med i ett klubblag. Sen gymnasiet... låt oss bara säga att jag inte var en särskilt fokuserad eller medveten elev. Efter det hamnade jag på ett tvåårigt college i Michigan som heter Washtenaw Community College. Jag hade tänkt att jag skulle plugga internationellt företagande och resa till exotiska platser med jobbet – det var vad jag trodde att jag ville med mitt liv då.

På förslag av pappa läste jag en förberedande kurs i algebra på Washtenaw. Kursen undervisades av en kvinna som för tillfället var elingenjör på Ford. Det blev gnistan. Den kursen ledde till kurser i infinitesimalkalkyl, och sen började jag på University of Michigan, där jag när allt var över hade tagit två ingenjörsexamina.

Min första examen är i flygteknik. Min andra examen är en master i rymdsystemteknik med fokus på utveckling av nanosatellitteknik. Efter examen arbetade jag på NASA Ames Research Center i sex år som flygingenjör i Silicon Valley, där jag fokuserade på satelliter stora som skokartonger och att optimera det nationella luftrumssystemet.

Fråga: Fantastiskt. Och vad var det som fick dig att gå från NASA till att starta ditt eget företag, STEMBoard?

Jag höll tal på Hiller Aviation Museum som en del av NASA:s kampanjarbete och minns tydligt att jag såg en ung tjej i publiken. Hon hette Claire och var 13 år. Claire kom fram till mig efter presentationen och sa: ”Jag vill bli flygingenjör”. Och jag sa: ”Ja, okej, här. Ta mitt visitkort. När du har kommit hem och pratat med dina föräldrar, och om det är okej för dem, hör av dig till mig så pratar vi." 

En vecka senare fick jag ett mejl från ett sött användarnamn, typ ”Puggydog7”. Det var Claire!

Det slutade med att hon kom till NASA och tillbringade en dag med mig, med en rundtur i Arc Jet och vindtunneln - hela baletten. 

I slutet av den dagen var jag övertygad om att jag inte ville leva ett liv där det jag gjorde den dagen inte var en del av det hela. Jag insåg att man är en förebild och man är en mentor så fort man tycker att man är det. Och STEMBoard växte fram ur det. Jag ville skapa ett företag som gjorde två saker: att tillhandahålla tekniska lösningar och att arbeta med spännande och utmanande problem SAMT, min prioritet nummer ett, att inspirera den framväxande arbetskraften.

Idag är Claire flygtekniker från California Polytechnic State University i San Luis Obispo och hon arbetar på Blue Origin.

Fråga: Rent praktiskt, hur inspirerar du andra ungdomar där ute, som Claire och dig själv, i stor skala?

När jag startade STEMBoard var vi verkligen fokuserade på att vara ett teknikföretag. Och nu när LINGO kommit till, vårt projektbaserade STEM-kodningskit, känner jag att vi verkligen har kunnat visa att vinst och social nytta inte utesluter varandra. Man kan göra både och. Och man kan göra det otroligt bra.

Med LINGO ger vi ungarna en serie STEM-lektioner ur verkligheten, där vi lär dem hur hårdvara och mjukvara pratar med varandra. I ett kit kan studenterna lära sig att bygga och koda en reservsensor till en förarlös bil. Samma typ av sensor finns i Teslas bilar. Det säljs nu via stora återförsäljare och används av skolor, universitet och Fortune 500-utbildningsprogram i USA och runt om i världen. Det är fantastiskt att vara en del av en rörelse som har den här typen av räckvidd och fart.

Jag älskar att vi kan tillföra ett branschperspektiv till STEM-utbildningen, men arbetet gör också min organisation till en bättre plats. Och jag hoppas att det är något som jag kan kommunicera till andra företag och människor som kanske inte ser sig själva som mentorer. Vi har alla en roll att spela, och det kallas mentorskap.

Fråga: Det väcker en intressant fråga om mentorskap. När STEM nu sprids till andra områden genom tekniken som finns överallt i våra moderna liv, vilka färdigheter tror du är viktigast för oss att lära ut till nästa generation?

*Skrattar* Jag hoppas att jag inte får för många arga mejl från folk som inte håller med, men i min mening är det data som regerar. Allt kring förmågan att samla in, förstå och visualisera data är nyckeln.  Jag upptäcker att fler och fler organisationer vill fatta datadrivna beslut, oavsett vilka värden de faktiskt mäter. Så det är ett grundläggande element. Och bara en sån sak som att vara skicklig med vanliga verktyg – Zoom^®, Google Docs^™, Outlook^®, vad som helst – skulle vara ett sätt för oss att få människor att komma igång på ett bra sätt.

Och lära sig hur man lär sig. Om man kan hjälpa människor att lära sig mer effektivt, kommer det att gynna alla andra delar av deras studie- och yrkeslivserfarenhet.

Fråga: Du är uppenbarligen inte rädd för att slå in på nya vägar eller att använda dina, eller ditt teams, olika intressen och färdigheter som startskott för affärssträvanden. Hur tar du med hela dig själv till arbetet?

Det är så jag alltid har drivit mina organisationer. Jag älskar när folk kan göra det de anställts för, absolut, men jag vill att de ska känna att om de har något annat som kan de tillföra, något de inte anställts för, så ska de har friheten att uttrycka det. Och även om de inte har den där extra biten så vill jag bara att de ska vara överens om att vi ska göra något här som ett företag som inte bara gynnar oss själva och våra familjer, utan som dessutom gynnar våra samhällen och förhoppningsvis kan göra världen till en bättre plats.

Fråga: Kvinnor har gjort otroliga framsteg under historiens gång. Hur ser du på dig själv föra detta arbete framåt och forma narrativet för framtida kvinnor inom STEM?

Jag tror att ett tema i mitt liv är att utmana vad normerna är. Jag vill utmana hur folk ser på kvinnor. Jag vill utmana hur folk ser på kvinnor inom teknikbranschen. Jag vill utmana hur folk ser på svarta kvinnor inom STEM och hur VD:ar driver företag. Det finns så många begränsningar för människor som inte grundar sig på något annat än konventioner. När jag gick på community college och sa att jag ville jobba på NASA sa alla bara: ”Ja, visst.” Och när jag bestämde mig för att jag ville skapa en utbildningsverksamhet inom ett tjänsteföretag tänkte alla att jag var knäpp igen. 

Men bara för att något är ovanligt, eller för att du inte har sett det förut, betyder det inte att det inte kan vara ett hållbart alternativ för någon i framtiden.